Kultur
I området finns otaliga lämningar av bebyggelse, minnen av en rikt befolkad landsbygd som ej längre finns. Gamla ängar och åkrar har planterats igen med gran i etapper sedan 60-talet. Storskogen dväljer under mosslagren och barriga kvistar de byggnationer/instrument man använde för att framställa livets nödtorft: linsnuggor och linbrötor för att kunna framställa lintråd och linne, tjärdalar för tjära, kolbottnar för kol, masugnar för järn, stenbrott för huggning av sten till grindar, gränsstenar och husgrunder. Av de gamla gårdarna och torpen finns endast grunden kvar, kanske några inka minor som nickar blå i vårsolen, ett knotigt äppelträd, en murstock efter den gamla spisen, husets hjärta, eller bara tunet. En fästig. En kyrkogård där de kolerasmittade begravdes under farsoternas tid, där träkorsen sedan länge är borta. Ett namn på en vik, ett torp, efter de som bott där, en god historia om ett stycke mark som var gott nog att gifta sig till.

För bara 100 år sedan emigrerade 200 människor under en 50-årsperiod till Amerika. Bygden var full av liv, 80 människor kunde träffas för en fredagsdans vid vägskälet. Idag finns det bara ett tiotal hushåll kvar.