Biotoper
Större bestånd av ek, rödek och annat ädellöv har tagits tillvara, liksom några smärre med al, rönn och lönn. På vissa lokaler finns fortfarande möjlighet att satsa på ytterliggare omställning av barr till löv. Fastigheten är numera en renodlad skogsgård. Av den totala arealen utgörs 258,8 ha av produktiv skogsmark, 4,4 ha av impediment, 5,1 ha av väg och kraftledning, 1,2 ha av tomtmark och 2,1 ha av några få sparade tidigare öppna, men nu igenväxande inägomarker. Virkesförrådet utgörs sett till volymen av ca 70 % gran, 25 % tall och 5 % löv. Arealmässigt är andelen löv betydligt större, eftersom merparten utgörs av ungskog. Gården har Grön Skogsvårdsplan. I denna är 12,9 ha avsatt för skötselkrävande naturvård, varav merparten (10,8 ha) i södra delen längs förkastningen och Horsasjön.

• Skyddsvärda biotoper. I slutet på 90-talet bedömdes två lokaler av Skogsvårdsstyrelsen som särskilt skyddsvärda biotoper. Dessa är belägna nere vid Horsasjön. Den ena på Bockanabben, en klippudde som på eget initiativ avsatts som skyddsvärt redan 1993. Den andra intill lajvbyn vid foten av Horsahallen.

• Natura 2000. Horsasjön ingår i EU-nätverket Natura 2000. Det är en djup källvattensjö med ovanligt rent och fullt drickbart vatten. Den hyser dessutom bl.a. den sällsynta, kollonibildande blågrönalgen sjöhjortron, häger och storlom.

Djur
Ökningen av älg och kronvilt sedan 80-talet och rådjursexplosionen till följd av rävskabben på 90-talet, medförde abnorma populationer och ett oerhört betestryck med enorma skogsskador som följd. En katastrof inte bara för skogsbruket utan framför allt för den biologiska mångfalden och alla de arter som var beroende därav. En ond cirkel. Till glädje mest för fästingar, lusflugor och andra parasiter. I rävens frånvaro vandrade lodjuret in, men är nu åter sällsynt när rävstammen börjat återhämta sig, klövviltet minskat något och markerna istället översvämmats av vildsvin.

Ekoxen, stor som liten, är numera sällsynt. Liksom vildbin. Många fjärilsarter har försvunnit och kanske också hasselmusen. Tornfalk och pärluggla är helt borta. Hussvala och ladusvala lyser med sin frånvaro – nu är fladdermöss, hussyrsor och bålgetingar ensamma hyresgäster på loften. Stare och tofsvipa försvann med igenplanteringen av Slätten. Småfågelbeståndet har även stadigt minskat i skogen. Vad gäller de större arterna, försvann orre helt för ca 20 år sedan, medan t.ex. tjäder, korp och ormvråk däremot har ökat. Tillfälliga besök av lo och berguv.

Bland rena nykomlingar märks en tranfamilj som häckat hemmavid de senaste åren. Liksom den nyss hitkomna storskarven som nu utgör ett nytt hot mot djurlivet i Horsasjön, just som minken gått tillbaka. Men så länge notblomstren blommar och horsagöken, paddor och lajvare sjunger i kärr och by, finns det kanske hopp om framtiden.

Rödlistade och utrotningshotade arter:

Viltvård
Allt sedan början på 1970-talet, har Boris Möllerström satt upp mer än 200 fågelholkar av skilda slag på fastigheten för allt från skogsfågel till sjöfågel. Dessa är nu i stort behov av att förnyas. Viltexperten Le Carlsson har därutöver kompletterat med ett antal uggleholkar. Boris Möllerström sitter även med i Blekinge Viltvårdsförening, den första i sitt slag och som därför kommit att stå som modell för flera liknande föreningar i Sverige.

Växtliv
Fastighetens stora andel tall är mycket hög jämförelsevis med länet i övrigt. De ljusa tallskogarna tillåter riklig och varierande undervegetation, vilket gynnar viltet. Ekplantage på hägnad f.d. åkermark. Ekplantorna är satta i grupper med huvudstammar och mellanträd om 14 respektive 7 meters lucka. Som skuggträd runt varje grupp har planterats lind. Som utfyllnad har planterats fågelbär, vårtbjörk och finsk masurbjörk, samt sälg och fläder.

Anmärkningsvärda naturföreteelser har noterats, som t.ex. lyrgranen, den gamla linden, boken med abnorm svulst och jättegranen – en av de högsta i Blekinge (numera borta). Vad gäller örtflora märks t.ex. lokaler med orkidéer, blåsippa, gullviva, tussilago, revlummer, lökrams, murgröna och kungsljus. Fastigheten hyser nästan alla i Sverige naturligt förekommande trädslag samt en hel del därutöver. Beträffande kategorin ädellöv, är alla däri ingånde lövträd representerade. Här ordnade i fallande skala efter förekomst: Ek, bok, lönn, lind, avenbok, fågelbär, ask och alm. Barrträden är gran (svensk, vitrysk, rumänsk, tjeckisk, kontinental, Maglehems sticklingplantage m.m.), luzies (am. hybridgran), douglasgran, blågran, svartgran, tall, lärk och en. Lövträd såsom stjälkek, druvek (bergek), amerikansk rödek, ask, bok, lönn, skogslind, avenbok, alm, fågelbär, vårtbjörk, finsk masurbjörk, glasbjörk, klibbal, rönn, oxel, asp, vildapel och krikon. Buskar såsom tibast, brakved, slån, hassel, sälg, vide, jolster, nyponros, pors, skvattram, hagtorn, krusbär, samt planterad skogsolvon och fläder. Växter i form av ris, ljung och lian är blåbär, odon, mjölon, lingon, tranbär, hallon, björnbär, ljung, vinka minor, lummer och murgröna. Det har i södra änden kompletterats med idegran och sötäpplen, liksom det på gammal tomtmark växer lila och vit trädgårdssyren.

Rödlistade och utrotningshotade arter:

En ängsinventering utfördes 2004 av Lina Möllerström,